Lotta Sundqvist - Cyrus

Nordsvensk brukshäst på 10 år, en stor kille med mycket vilja. Han har varit ganska svår att arbeta med då han velat göra allt på sitt eget sätt, men har på senare år blivit mycket koncentrerad och samarbetsvillig.

Jag, Lotta,  kommer från Gävle, men flyttade till Värmland och Karlskoga för två år sedan, eftersom jag fått jobb här. Min ridkarriär började på ridskolan i Valbo utanför Gävle. Hamnade inom western-ridningen ett tag, men fann tillslut den akademiska ridningen och den känns absolut rätt för mig.

Jag har tränat akademisk ridning sen jag red in Cyrus för dryga fem år sedan. Vi kom då i kontakt med Gävle Ridakademi och via dem med Markus. Vi har tränat för honom några gånger per år sedan dess. Vi jobbar nu på samling in i piaffen, den kommer sakta men säkert. Vi har tränat galopp sista halvåret. Den har blivit bättre och bättre så jag hoppas kunna  få lite samling där. Jag drömmer om att kunna rida Cyrus i skolor både på och ovan mark, och att kunna göra vad som helst, när som helst!

Hanna Larnemark - Mr Lix

Mr Lix han är en travarvalack på 16 år som gick på travet tills han var 10. Jag red in honom när han var 11. Jag har tagit en häst men ett besvärligt psyke och en totalt ofördelaktig kropp för ridning och tillsammans vill vi utvecklas.

Många säger till mig att "tänk vad långt du hade kommit om du haft en annan häst", men jag vill inte ha en annan häst. Min utmaning är att få min häst och mig själv att göra det bästa vi kan och det har utvecklat mig enormt som ryttare och människa.

www.equiterapeuten.se

Jill Andersson - Dagobert

Jag har hållit på med hästar hela livet. Jag bor på en 1800-talsgård på Hisingen, Göteborg, tillsammans med Patrick, där vi har fyra katter, 25 hästar och en minigris. Jag driver ridskola med inriktning mot western, knatteridning, företagsevenemang m.m.

Dabobert är en av mina lektionshästar, en knabstrupvallack på åtta år. Han är en lugn, stadig och näst intill sävlig lektionshäst, ypperlig för nybörjare.

Ett av de roligaste minnena med Dagobert när vi red lektion för Markus var när Markus plötsligt euforiskt ropar ”Kolla! Kolla stridshingsten!”

www.aktivhast.se

Mareijke Hjelm-Saari - Ronja

Har ridit för Markus i snart ett år. Har två hästar en norsdsvensk bruks 14 år Ronja som är en riktig pärla, hon kan allt och vill allt och lite till. Och för att man inte ska ha det alltför bra så har jag även ett halvblod Vilma 6 år som är raka motsatsen. Men dom gånger när hon är med på noterna är hon också en jättetrevlig häst att rida men det är inte så ofta.

Malene Dalenbäck - Loiden

Hej! Jag heter Malene, är 25 år och bor i Veddige utanför Varberg.

Loiden, är en fjordhästvalack på 15 år. Jag tävlar honom i hoppning, dressyr och körning. Loiden är en jättesnäll och go häst med mycket energi. Men det som är lite svårt med honom är att han ibland blir väldigt het och tar över kommandot. Under de senaste tre åren, då jag har ridit för Markus, har jag och Loiden dock utvecklats till att bli ett mer och mer harmoniskt ekipage!

På www.malenedalenback.se kan man läsa mer om Loiden och mina andra hästar.
 

Jennie Bengtsson - Trixi

En dag såg jag en ny häst  i grannens hagar, ett otroligt charmigt litet skäcksto. Hon kom fram och hälsade och då anade jag att hon var min speciella häst. Ett halvår senare blev hon min och vi började vår resa tillsammans. Detta var år 2000.

Jag var utpräglad dressyrmänniska med dom ideal som medföljer och bedömde Trixis yttre som icke gångbart i dressyrsammanhang och började rida Western istället. Jag kom i kontakt med en helt lysande instruktör, Eta Ljunggren. Vi tränade och tävlade western ett par tre år och hade en jätteskojig tid.

Jag kom i kontakt med Carina Erikson, (nu Branderup). Hennes inspirerande och engagerade teori fick mig att anmäla mig till  en av hennes kurser hösten 2003. Sedan dess är det akademiskt som gäller!  Markus har jag ridit för drygt ett år. Jag sökte länge efter en annan tränare när Carina flyttade till Danmark och drog ner sin verksamhet i Sverige. Markus hjälper oss att utvecklas och pröva på utmaningar vi bara drömt om och faktiskt klarar!

För tillfället tränar vi vidare på piaffen i olika skolor. Trixi och jag har fått börja nosa på arbetet med passage och levad. Vi tränar på att få styrkan och samlingen i galoppen.
 

Tina Roos -Ghost

Jag träffade Ghost 1998, ett kort tag senare blev han min. Det var en osäker liten 6-åring som blev min första egna häst, när jag efter många år på ridskola, som medryttare och fodervärd äntligen kunde skaffa egen häst.

I mina tankar hade jag nog trott att det skulle vara ett halvblod som jag skulle ut och tävla dressyr på. Men efter mötet med Ghost blev det inte så.... denna lilla gulvita herre med alldeles egna åsikter om allt har förevigt tagit plats i mitt hjärta. Att han sedan nästan alltid går att övertala att göra det han först inte riktigt accepterat behöver vi ju inte tala om för honom ;) Jag minns det första årets uteritter, där vi ibland inte kom många hundra meter från stallplanen. Sidförande skänkel var ett annat begrepp som inte fanns i Ghosts värld.

Sakta navigerade vi oss fram och blev tryggare ihop, sökte kunskap här och där och lite hittade vi nog på själva. En kall vinterdag kring årsskiftet 2001/2002 befann vi oss på kurs för Markus i Torslanda ridhus. Det förändrade vår ridning på många sätt. Det var många "poletter som trillade ner" på de första kurserna och jag kunde känna hur stolt och glad Ghost kändes. Vi jobbar vidare med piaffen, galoppen, övergångar och mycket annat och det är alltid lika roligt att jobba tillsammans.
 

Camilla Holmqvist - Kinge Fin

Kingen är en 15-årig kallblodstravare.

Jag ”upptäckte” AR när jag var på sommarläger hos Markus och fick rida på hans hästar för sju år sedan. Tack för det!!!! Då hade jag precis köpt Kingen. När jag köpte honom var han enbart skogsriden och travkörd, så vi har ”börjat från början”. Han var stel som en pinne och kunde absolut inte böja sig eller gå på en volt. Vi har ridit för Markus periodvis under de sju år jag haft honom.

Vi jobbar just nu på att vara balanserade, och att försöka bära mer vikt bak, tempoväxlingar och försök till något som så småningom kan bli piaff. Detta gör vi både vid hand och uppsuttet. Jag jobbar med att inte fixa så mycket med händerna samt min balans och kroppskännedom, att fortsätta rida även om Kingen blir lite busig eller osamarbetsvillig. Han vet nämligen mycket väl vad han ska göra för att få sin matte ur balans och sluta rida. Kingen vet att han är snygg och vill gärna visa upp sig, vi är dock inte alltid överens om att jag har de bästa lösningarna på problem som uppstår. Han hittar gärna på egna mindre ansträngande utvägar. Galopp är vårt stora dilemma, jag gör vad som helst för att undvika denna gångart (eller hur Markus?). Men ibland när det känns bra försöker vi oss på en fattning. 

Det har inte varit helt lätt med Kingen. En period sprang  han hellre baklänges av ridbanan än gjorde nåt på den. Markus och många med honom tyckte nog att han gjorde sig bättre som korv. Nu tycker Kingen det är kul med dressyr, men blir lätt uttråkad så det gäller att göra nåt nytt hela tiden. Jag tycker ibland att framstegen lyser med sin frånvaro, men med tanke på hur Kingen var när jag köpte honom och att jag under vår resa har fött två barn samt haft ett trasigt knä så har är vi nog en bra vit på väg i alla fall! Jag visste väl att det fanns en toppenhäst i den stela tuffingen som jag köpte för att han var så vacker, charmig och missförstådd.

Cornelia Bordier - Pontus

Pontus är en connemaravalack född -93. Jag har haft honom i över 4 år. Vi har tidigare tävlat i hoppning och dressyr. Men efter ett tag tycket jag att han föll ur så jätte mycket och blev väldigt smal. Jag hade ingen glad häst längre. Både jag och Pontus är mycket för att prestera och sätter kraven därefter.

Han kan näst intill allt i dressyren och gör det med lätthet. Nu skall han lära om och göra det rätt, med rätta teknik och i avslappning. Han har svårt att sätta muskler och det är en stort problem som vi vill arbeta med. Med Markus hjälp har vi kommit en bra bit på vägen. Pontus mål för kursen är att arbeta i avslappning och i harmoni med ryttaren.

Cornelia Bordier född -90

Har ridit för Markus i nästan 7 år. Har tidigare haft en annan ponny som heter Dixie. Som jag och markus jobbade med jätte mycket med i den akademiska ridkonsten, och fick friskförklarad efter en prognos "utdömd" vilket jag lärde mig mycket på, och var en stor lärotid. Nu sätts mitt tålamod på prov av Pontus, som är en mycket känslig häst och kräver min totala uppmärksamhet.

Mitt mål med kursen är att komma närmre mitt väpnar prov som jag hoppas på snart, och att utvecklas med Pontus till skolorna över marken.

Erica Waller - Florian

Florian är en 13-årig lipizzanervalack. Han är en snäll, positiv och trevlig individ. Våra fem år tillsammans har fått mig att ompröva många av mina gamla "sanningar" om hästar och ridning. Mycket av tiden har ägnats åt att lära om och lära nytt.

Jag har inget mål med ridningen annat än att förbättra samspelet och att båda parter ska må bra av det vi gör. Vi jobbar vidare under det mållösa mottot "det är vägen som är mödan värd".